Sammanfattning
Här kommer mina samlade intryck av en sådan här resa. (Ja, några punkter har jag tagit från ett tidigare inlägg)
Undrar du något så skriv en kommentar så ska jag försöka svara.
Planering
Vi hade en ganska minimal plan innan vi åkte. Jag hade tittat en del i Lonely Planet innan vi åkte och ritat lite cirklar på en karta runt t.ex. Minesota, Yellowstone, Yosemite osv. Sedan hade jag setat och lekt lite med Google Maps för att få en uppfattning om hur långt olika omvägar skulle bli. Min gissning var att vi skulle åka 750 mil vilket stämde förvånansvärt bra och det kändes inte avskräckande långt på fem veckor, vi brukar hinna med 500 mil på tre veckor med husvagnen. Många sa åt oss innan vi åkte att vi måste läsa på ordentligt så att vi inte missar och besöka något efter vägen. Men för oss så försvinner en stor del av upptäckar glädjen om man vet precis vad man ska besöka och hur det ser ut där. Men vi är ju alla olika. Som jämförelse så bestod hela planeringen för senaste Europa semestern med husvagnen av, Italien, Brenner passet (såg lättast ut med husvagn) och Mosel och det gav oss tre underbara veckor vid Gardasjön, Runt Innsbruck och Mosel dalen.
Vår tidsplan var minst sagt vag när vi startade, vi försökte räkna lite dagar hit och dit men det är jobbigt att planera ;) Hur som helst blev det så att vi har haft väldigt gott om tid på slutet så att vi inte har behövt känna någon stress att behöva bränna massa mil nu på slutet. De enda campingarna vi har bokat i förväg, typ en vecka, är runt 4th of July som är en stor camping helg och här i San Francisco. Annars har vi uteslutande kört direkt till den camping vi har sett ut någon gång på eftermiddagen och det var bara i Yosemite som det var fullt, även om det också löste sig utan några större problem. Kan tänka mig att 4th of July är trängre om det inte som i år är en lördag utan istället blir en långhelg.
Dom dagar vi "bara" kört bil har sträckan inte varit längre än 350 - 400 miles, vilket är lika många minuter i motorvägsfart 60 mph. Man får oftast köra uppåt 75 mph (120 km/h) men 60 känns ganska lagom speciellt om det blåser. Längsta dan var 550 miles över öknen då vi lyckades komma iväg tidigt för att slippa hettan som uteblev den dan.
Vilket håll
Att resa från öst till väst har varit helt rätt för vår familj med tonåringar som gärna är uppe länge på kvällen och sover länge på mornarna, Eftersom att vi har paserat fyra tidszoner på vägen så har vi kompenserat för dygnsförskjutningen. Det börjar märkas nu när vi varit i samma zon i mer än en vecka, tiden vi börjar bli klara att åka blir senare och senare. Men så har vi haft det lugnt på slutet också.
Vad är målet
För oss var det stora målet att se hur stort och skiftande USA är, inte att hinna med så många turistatraktioner som möjligt. Det är nog bra om man har det klart för sig och även har pratat igenom det så att man vet vad medresenärerna har för mål också. Har man inte pratat om det i förväg är risken stor att någon kommer hem och inte har fått se det den ville se och någon annan har fått sätt aldeles för mycket av något tråkigt. Är man förberedd så har åtminstone jag inget emot att vänta på familjen en hel dag medan dom springer ut och in i affärer. Men om dom säger "Bara en affär till" och det blir tio till, då kan jag surna till ordentligt.
Bilen
Storleken på bilen, 29 fot, 9m, lite kortare än en buss, när jag körde buss var dom 12 m tror dom är längre idag. Känns helt lagom, finns plats att dra sig undan ett tag, inte stor på amerikanska campingar (i Italien hade den varit grotesk men det är en annan historia). När jag tycker att den känns stor i stan så brukar jag tänka "Hade du regerat om du såg en buss här, nej dåså vad gnäller du om?". Parkeringsplatserna på affärscentrum är aldrig något problem, den får utan problem plats över två rutor och på turist atraktionerna finns det alltid speciell RV parking (Recreational Vehicle).
Campingar
Det har i princip aldrig varit svårt att hitta camping, med Yosemite som enda undantag. Campingarna kostade normalt runt $35, vissa upp till $65 framförallt i storstäderna och $20 för de i nationalparkerna. De dyrare campingarna hade inte bättre service än de med normalpris men finns det bara en som ligger nära storstan så är det inte så mycket att välja på. De flesta campingar tar "Big rigs" alltså bussar och sånt, det är nästan bara i nationalparkerna som det finns begränsningar då oftast på max 30fot, men någon enstaka max 22fot eller rent av bara tält.
De flesta campingar har trådlöst internet, så med en laptop kan man ut och surfa och t.ex. boka biljetter till Alcatraz som behöver bokas minst en vecka i förväg. Ibland är det lite si och så med räckvidden, så då kanske man får stå i tvättstugan eller nåt sånt eftersom att många bara sätter upp en vanlig trådlös router för hemmabruk inne på kontoret. Oftast är det gratis.
Storstäder
Storstäder är lite bökigt eftersom att campingarna ligger en bit ut och att det kan vara svårt att ta sig in till stan. Som i San Francisco där vi i förväg hade hittat busstrafik in till stan, men när vi kom dit visade det sig att det skulle innebära promenader genom områden som åtminstone kvällstid inte kändes allt för trevliga. Cykla var också långt. Så bäst är kanske att lägga städerna först och sist på resan och då bo på hotell istället. Om man inte nöjer sig med snabbstopp som vi gjorde i Chicago bara över dagen. Vi hade där tur att av en slump köra på en stor parkering där vi kunde stå för typ $20. Men som t.ex. San Francisco så är det parkeringsmätare i hela stan med max tid på ett par timmar och då måste man ju dessutom hitta två lediga platser bredvid varandra.
Årstid
Har man barn i skolan så är det inte så mycket att välja på men annars så är det nog bättre att åka innan sommaren börjar i Sverige. Speciellt om man ska söderut där det kan bli rejält varmt. Death Valley ska vara väldigt fint men dit får man inte åka under sommarmånaderna om man hyr husbil eftersom att den riskerar att "smälta bort". Åker man lite off-season så slipper man också massa folk och bilhyran blir lägre. Många campingar har öppna hela året även om servicen är begränsad under vissa delar av året.
Höjdpunkter
Ska jag plocka ut en höjdpunkt så får det nog bli den dagen vi körde från Salt Lake City och straxt utanför Yosemite. Att först stå på ett hav av salt och sedan åka på dessa öde vägar genom öknen var magnifikt. Gav en liknande kännsla som uppe i Norrland med skillnaden att det är kylan som gör klimatet kärvt istället för torkan. Andra tycker att New York var den stora höjdpunkten. Eller också så är det helt enkelt helheten att få se hur landet skiftar från öst till väst men samtidigt är väldigt lika.
Putchi som nu jobbat en vecka och längtar till nästa semester.
Hemma!
Eftersom vi är hemma nu behöver vi inte vara så hemliga med namnen längre. Kändes inte som en bra idé att annonsera på internet att huset skulle stå tomt i drygt 5 veckor.
Börjar med några bilder från sista dagen i San Francisco när Kerstin visade oss runt på sina favorit platser. Först strannade vi på Marine Mammal Center där man tar emot skadade vattenlevande däggdjur. Framför allt sjölejon som är väldigt nyfikna och därför råkar illa ut när dom undersöker skräp, fiskeredskap mm som vi människor sprider omkring sig.
Sedan tittade vi på Sequoiornas kusin Redwood som är smalare men högre. De absolut högsta finns längst norrut i Carlifonien, men dom här räckte till dom med.
I onsdags så lämnade vi tillbaka bilen efter 32 dagar och 4 726 miles, 7 604 km, utan problem. Den lilla skråma som vi åstadkom första dagen förblev oupptäckt men dom ville ha betalt för den tid vi ägnat åt att försöka få igång generatorn som inte orkat driva luftkonditioneringen de sista två veckorna. Men när vi ilsknade till så strök dom den posten, dessutom stod det faktiskt inte i vårat kontrakt att den skulle debiteras per timme. Vi hade faktiskt sädat bilen ingående, speciellt luftkonditioneringen.
Vi valde att vänta ganska länge på flygplatsen istället för att med massa krånglig logistik tas och fram och tillbaka till San Francisco för att besöka SFMOMA som planerat. Vi började bli mätta på upplevelser och det skulle försvunnit massor av dollar i shuttle hit och dit, så vi undersökte istället San Francisco International Airport i detalj istället, bl.a. genom att äta en sen amerikansk frukost.
På kvällen satte vi oss så till rätta för att sova medan vi flög tillbaka till New York.
Väl framme i New York upptäckte vi att en ryggsäck blev kvar i San Francisco. Killen vid incheckningen satte två taggar på Ullas ryggsäck och ingen på min. Så vi fick en "Sällskapsresan" flash-back. Det börjar tunna ut vid bandet och det kommer inga nya väskor, till slut stannar bandet och man inser att shit det fattas en. Först fattades det två men en var bara avplockad så den stod ensam i slutet av bandet.
När vi gick till disken för försvunnet bagage så blev det en stunds förvirring då Vivian (tjen som hjälpte) oss kunde se att ryggsäcken varit lastad på bandet, uppenbarligen scannar dom alla taggar lite nu och då. Men vi hävdade att den inte kommit. Hon följde med oss till vår väskhög och när vi vände på Ullas ryggsäck hittade vi ytterligare en tag, vilket alltså innebar att min ryggsäck fanns i San Francisco utan tag och naturligtvis utan namnlapp. Sedan följde typ en timme när Vivian skulle fylla i formuläret om förlorat baggage. Uppenbarligen ett uråldrig system där dom till slut var tre stycken som med förenade krafter lyckades få alla koder, punkter, mellanslag mm på rätt ställe för att systemet skulle acceptera anmälan. Som tur var ser ryggsäcken inte riktigt ut som alla andra väskor utan den sticker ut rejält, så jag har gott hopp om att den ska komma tillbaka, här är ser den ut (egentligen Ullas som bara är lite mindre)
Tiden det tog att fixa med bagaget gjorde att det uttänkte besöket på Guggenheim fick strykas men vi behövde ändå åka in till Manhattan för att ta oss från JFK till Newark. Den korta tid vi hade ägnades åt att leta bagage förvaring, vilket är svårt att hitta efter nine-eleven och naturligtvis lite shopping. Sedan var det bara att sätta sig på planet för ännu en natt och transport till Stockholm och en sista taxi resa hem.
Känns skönt att vara hemma men samtidigt trist att det är slut.
Tack för alla era kommentarer, det har ökat inspirationen för att hitta campingar med internet och att skriva istället för att slappa på kvällarna.
Sista natten med gänget
Efter en guidad tur runt delar av San Francisco av pappsens syssling med efterföljande lunch har vi nu putsat alla hörn av husbilen för att lämna den tillbaka imorgon bitti. Den ska lämnas tidigt och innan dess behöver vi lämna vårt bagage på flygplatsen för att slippa släpa på det hela dagen. I morgon kväll hoppar vi sedan på planet som på sex timmar tar oss tillbaka den väg som det tog oss 32 dagar att köra.
Det blir bara en kort rapport idag eftersom klockan är sent och vi ska vakna tidigt imorgon. Får se om vi hittar något internet fik imorgon eller på torsadg i de timmar som vi kommer att vara i New York.
Annars blir det slutrapport hemmifrån till helgen.
Ha det bra hälsar vi fyra trötta men lyckliga!
Nu är dom på G igen!
I lördags shoppades det loss något alldeles ordentligt, t.o.m. jag gick lös på tre par jeans, till samma pris som ett par hemma (Någon känar bra på att sälja Levis i Sverige) och en hög T-shirts. Men efter det var jag ganska nöjd. Vi lyckades fylla hela matbordet med alla fynd.
Medans de tre andra jagar runt på sitt håll sitter jag på mitt nya stamställe, The Coffee Bean & The Leaf, samma stuk som Starbucks plus att det är gratis Internet och eluttag vid varje bord. Så hälften av alla kunder sitter här med sina laptops och och smuttar på en Latte (eller Laaateee som det heter här). Det ligger på den stora shoppinggatan, Market Street, så det finns mycket folk att titta på, mycket bekvämare än att titta i affärer.
San Francisco visar idag upp sig från sin riktigt kyliga sida kallt och grått som en svensk Midsommarafton även om det ser ut att ljusna en del. Får väl hoppas att det är lite varmare i New York så att vi får värma upp oss en del.
The Rock
Söndag 19/7
Hey Hey Hallå!!
Återigen seg-morgon :D, lite senare än igår. Idag åkte vi hemifrån med campingens shuttle 10:30 istället för 09:30 (shuttle=minibuss). Shuttlen har vart ganska full båda gångerna, så den är ganska populär. Det kanske är på grund av den roliga asiatiska gubben som kör :D. Han går omkring med sin keps, glasögon och papper och penna för att pricka av alla resenärer. Man bokar shuttlen i numret som man har på sin campingplats. Vi stiger på shuttlen och säger "We´r number thirty", han svarar "Oke numba zörti" med grov asiatisk brytning ;D. Hela shuttlen grejjen är väldigt smidigt, boka en halvtimme innan du ska åka så är du inne i city på en kvart, boka samtidigt när du ska hem på kvällen så tar även det en kvart. Bekvämt men svider lite granna i pluskan.
Väl inne i city så började klättringen på San Franciscos många, branta kullar. Det bar upp mot "Telegraph Hill", efter vi "bestigit" den första backen möttes vi av en gammal asiatisk tant med få tänder som stod längst upp och gjorde höga knän och lät lite konstigt, skulle gissa att det var någon slags morgongympa eller meditation/yoga liknande grej :P.
Efter ytterligare några svettiga backar med färgglada hus och blommor så var vi uppe på "Telegraph Hill" . Det var en fin utsiktsplats över Bay bridge, Alcatraz och liten skymt av Golden gate bridge. Stod också nått stort torn där men det vet jag inte riktigt vad det var, nått slags utkikstorn eller liknande :P.
Sedan så fick vi gå i en labyrint av små branta trappor omringade av diverse grönsaksland och kom slutligen ner till Fishermans Wharf där alla pirer ligger. Vi kom ner till pir 29 och fick gå en bit åt vänster till pir 33 :P. Där stod en krokig, trögflytande kö som lunkade sig framåt mot biljettluckan. Som tur va hade vi bokat biljetter i förväg, nu så var nästa lediga platser tillgängliga nästa söndag :P. Vi fick våra biljetter och satte oss på fiket i närheten i väntan på att få gå ombord på båten. Köpte några amerikanska mackor med 3 gånger mer pålägg än bröd och mest satt och tittade på folk. Efter knappa timmen så fick vi börja gå ombord, denna kö var ännu trögare och längre än sin kusin som gick till biljettluckan. Biljetterna fick man visa stup i kvarten åt stressade, skrikande sommarjobbare.
Båten var väldigt lik den som tog oss runtom Manhattan för knappt 5 veckor sedan. I högtalarna började en amerikansk röst som lät som dressmanreklamen prata om livvästar och båtar. PÅ båten blåste det as mycket! Och så var det ganska kallt :/
Framme på Alcatraz så var det mer personal som började skrika om vilket håll man skulle gå av och hur man skulle gå av o.s.v. Det första vi gjorde var att titta på någon kortfilm om Alcatraz historia sedan så köpte vi 4 stycken audio tours, Då fick man en liten dosa och ett par hörlurar och i hörlurarna så pratade en gammal fångvaktare om fängelsett och gav en instruktioner om hur man skulle gå runt omkring där inne.
Fängelset var ganska så coolt, för det mesta så är det kul att ha varit där :P. Historian var det som var roligast och mest intressant men det var så mycket så det orkar jag inte skriva :S. I korta drag så var det lite rymningar (En med hjälp av att gräva hål i betongväggen med sked), några indianer hade ockuperat ön och lite sånna där små spännande historier :P. Fast jag håller med pappsen om att det var svårt att tänka sig att björnligan och busarna hade bott där på riktigt, allt kändes lite mer som bra gjorda filmkulisser.
Men nu har jag skrivit så mycket så nu ska vi gå till tvättstugan och publicera det här eftersom det är bara där som det trådlösa nätverket fungerar, haha det brukar tydligen sitta massa folk på tvättmaskinerna där med laptops i knät. // Lillebror
Shopping maniacs
Vi är som sagt var framme i San Francisco, och så här glada blev knoddarna när dom doppade tårna i Stilla Havet igår.
Stilla havet är det ju inte så ofta man ser, så det kräver en grundlig undersökning ;)
Idag är det shop-till-you-drop som står på programmet. Jag är redan uttråkade efter en affär så jag tar igen mig på ett fik som var vänliga nog att ha gratis nätverk. Tur att jag bestämde mig för att släpa på datorn idag. Jag har köpt lite T-shirts och ska bättre på jeans förådet, men eftersom att jag är en trogen Levis kund går det rätt fort ;)
Dottern har däremot en lång lista på olika affärer och allt som ska shoppas. Vår camping ligger inte direkt super för att ta sig till stan med komunala medel utan vi använder deras buss. Så återresan är bestämd till 9 ikväll, dom hade en extra tur vid 10 också, men det har jag inte berättat för någon!
Tänkte börja att sammanfatta en del avresan medans jag kommer ihåg det.
Att resa från öst till väst har varit helt rätt för vår familj med tonåringar som gärna är uppe länge på kvällen och sover länge på mornarna, Eftersom att vi har paserat fyra tidszoner på vägen så har vi kompenserat för dygnsförskjutningen. Det börjar märkas nu när vi varit i samma zon i mer än en vecka, tiden vi börjar bli klara att åka blir senare och senare. Men så har vi haft det lugnt på slutet också.
Vår tidsplan var minst sagt vag när vi startade, vi försökte räkna lite dagar hit och dit men det är jobbigt att planera ;) Hur som helst blev det så att vi har haft väldigt gott om tid på slutet så att vi inte har behövt känna någon stress att behöva bränna massa mil nu på slutet. De enda campingarna vi har bokat i förväg, typ en vecka, är runt 4th of July som är en stor camping helg och här i San Francisco. Annars har vi uteslutande kört direkt till den camping vi har sett ut någon gång på eftermiddagen och det var bara i Yosemite som det var fullt, även om det också löste sig utan några större problem. Kan tänka mig att 4th of July är trängre om det inte som i år är en lördag utan istället blir en långhelg.
Dom dagar vi "bara" kört bil har sträckan inte varit längre än 350 - 400 miles, vilket är lika många minuter i motorvägsfart 60 mph. Man får oftast köra uppåt 75 mph (120 km/h) men 60 känns ganska lagom speciellt om det blåser. Längsta dan var 550 miles över öknen då vi lyckades komma iväg tidigt för att slippa hettan som uteblev den dan.
Storleken på bilen, 29 fot, 9m, lite kortare än en buss, när jag körde buss var dom 12 m tror dom är längre idag. Känns helt lagom, finns plats att dra sig undan ett tag, inte stor på amerikanska campingar (i Italien hade den varit grotesk men det är en annan historia). När jag tycker att den känns stor i stan så brukar jag tänka "Hade du regerat om du såg en buss här, nej dåså vad gnäller du om?". Parkeringsplatserna på affärscentrum är aldrig något problem, den får utan problem plats över två rutor och på turist atraktionerna finns det alltid speciell RV parking (Recreational Vehicle).
Hälsningar från oss alla till er alla! (Ni får gärna hälsa tillbaka)
Framme!!!
Nu har vi kommit till målet, San Francisco!
Vi tog ett ärevarv på Golden gate innan vi åkte till campingen som består av en stor asfaltsplan med stoplar för el och avlopp. Platserna är inte mycket större än bilen och priset tre gånger vad det kostar ute i skogen. Men så är det med storstadscamping.
Dimmorna sköljde in över Golden Gate och bergen norr därom. Väldigt tjusigt, men vi har en extremt långsam uppkoppling så jag betvivlar att jag lyckas ladda upp några bilder. Men ser ni någon så lyckades jag.
Nu blir det stads turism med shopping, Alcatraz mm avslutat med att städa ur bilen och försöka få ner allt i väskorna.
Dimmiga havet
Dimman låg tät när vi vaknade i morse men lille bror och hans mor var hurtiga och sprang nere på stranden. Vi hade bestämt oss för att ta en lugn morgon vilket betyder att vi kommer iväg till lunch. I det här fallet flyttade vi oss bara utanför campingen och började med lunch. Sedan bestämde vi oss för kvällens camping, bokade för ovanlighetens skull men det är ganska fullt här nere vid kusten, och insåg plötsligt att vi inte hade så mycket tid om vi skulle hinna innan dom gick hem vid 6. Inte blev det bättre av att Highway One (mellan Los Angles och San Francisco) visade sig vara rejält krogig och smal på sina ställen. I de skarpa kurvorna var backspeglarna centimeter från bergsväggen samtidigt som jag ändå var tvungen att gå ut i mötande körfält med vänster framhjul. Samtidigt började tankmätaren blinka och det var långt till nästa mack. Tur att det var svalt ute annars hade det blivit väldigt svettigt ;) Jag tackade min lyckliga stjärna att det inte var första dagen utan att jag har rattat bilen snart 800 mil vid det här laget.
Innan tankmätaren hade kommit läskigt nära noll dök det upp en mack, som var väl medveten om att han var ensam på marknaden, $4.80 per Gallon istället för normala $2.80. Jag var förberedd från andra ställen så jag kollade priset och nöjde mig med 10 gallon istället för de 40 som det säkert fanns plats för (ungefär 160 liter).
Hur som helst så var det väldigt tjusigt att åka längs vägen. Ibland var vi över molnen, ibland i dom och ibland under dom, allt efter att vägen letade sig upp eller ner för bergssidan. Bl.a. körde vi förbi Carmel, såg dyrt ut och jag tror att det var där Clintan var borgmästare en kortare period.
Vi stannade vid en stor parkeringsplats för att titta på utsikten. Väl där visade det sig vara en Sjöelefant koloni. Det låg typ 20 stycken och solade och små bråakde med varandra. Dom såg hyfsat klumpiga ut på land och orkade inte många "steg" innan dom lade sig ner och vila, efter någon minut så tog dom ett par steg t
ill.
Nu står vi ganska nära stranden i närheten av Monterey, får väl se om det blir något morgondopp imorgon.
Vi ser havet!
Efter två nätter uppe bland de stora Sequoia träden står vi nu 100 meter från Stilla Havet!
Vi har som sagt sovit två nätter uppe i Nationalparken där världens största organism finns, om man inte räknar några träd i Aspen där flera träd egentligen är samma träd, ungefär som jodgubbsplantor, och inte räknar någon svamp som finns i Michigan som täcker ett par kvadratkilometer. Största trädet alltså, men inte högst och inte äldst. Högst är Redwood i norra Carlifonien och äldst var något lite skruttit träd på östra Sierra Nevada, som begskedjan heter. Men "General Sherman" som det största (volym) trädet heter är i alla fall 2 200 år gammalt (tror man) 84 meter högt och drygt 11 meter i diameter vid foten.
Dom är gigantiska men när det står flera bredvid varandra så blir man inte riktigt så där imponerad som man borde. Men diametern är nästan lika stor som våran radhus gavel är bred så om det hade stått i skogen hemma hade det märkts!! Jag har köpt en planta, så om ett par tusen år kan ni komma hem och titta så får ni se hur stora dom är ;)
Kottarna på träden kan hänga kvar så där en 20 år i väntan på nästa skogsbrand som bränner av allt som konkurerar med fröna. Värmen från branden gör att kottarna mognar och släpper iväg sina frön. Fiffigt va? Bl.a. därför så går brandkåren och sätter eld på skogen med jämna mellanrum. Det är ganska stora områden som dom sätter fyr på och i princip låter brinna ut, vad vi kan se. Vi körde förbi en liten brandbil där det rök och pyrde efter säkert 500 meter på vägen.
På vägen hit från skogen som låg på 2000 meters höjd var det ganska omväxlande med brun bränt gräs så långt man såg, russin odlingar mil efter mil, vingårdar mm. Det kändes som det var ordentligt hett, men när vi såg havet såg vi mest dimma och är är det riktigt svalt. Det går en kall havsström här utanför som gör att havet är svalt
Åter till civilisationen
Efter tre nätter i Yosemite utan Internet och dess för innan en camping utan Internet så har det blivit glest med bloggande på ett tag. Men ikväll har vi hittat en knagglig uppkoppling, så vi får se om vi lyckas ladda upp några bilder.
Tisdag 7 juli av Lille bror
Idag har varit ännu en transportdag mot vår slutdestination. Men vi hann även med att stanna i Salt lake city och titta oss omkring lite granna. Vi sov på någon öde camping som låg vid Bear Lake. Det var vi, ett par från californien och miljoner och åter miljoner med mygg. Morgonen gick segt som vanlig men till slut så packade vi ihop vårt pick å pack och kom iväg ungefär kl.10:00. Efter en sissådär 3-4 timmar så var vi framme i Salt Lake City, varma, trötta och hungriga. Hungern åtgärdade vi med första bästa restaurang som råkade ligga på andra sidan gatan "Last Samurai, Japaneese steakhouse and sushi bar". Först så tog vi en liten promenad runt huset för att hitta ingången :P.
Onsdag 8 juli av Pappsen
Efter en väldigt varm dag i Salt Lake city så bestämde vi oss att ge oss av tidigt för att ge oss i kast med den stora salt öknen. Vi hade berett oss på en lång och het dag genom öknen, men varje gång vi klev ur bilen var det ganska svalt och skönt, trots en i princip klarblå himmel.
Första stopp var på den del av saltöknen där man roar sig med att köra bil fortare än någon annanstans. Rekordet ligger runt 1000 km/h så svårigheten är väl att hålla sig på backen och inte börja flyga. Det var en smått surrealistisk känsla att stå på detta vita helt platta "hav" med bergen i bakgrunden.
Närmsta vägen hade gått via "The loneliest road in America" enligt en av våra böcker, men det kändes ett snäpp för ensamt ute i öknen, eller om det nu är prärie för det finns lite taggbuskar, någon form av grönt gräs och massa brunt gräs. Så vi körde stora vägen istället men det var ganska lugnt där också. Även om prärien i South Dakota var glesbefolkad så var det här ännu tommare på folk. Avfarterna på motorvägen slutade oftast i en liten grusväg rakt ut i ingenstans och jag höll noga koll på tankmätaren och avståndet till "Next Service". På slutet av dagen svängde vi i alla fall av vägen för att komma till dagens mål, en camping straxt intill baksidan av Yosemite. Då blev det ännu mera öde, knappt någon trafik och rasande vackert.
Helt plötsligt dyker Fallon upp som var en stor stad där man uppenbarligen laddade upp för Rodeo tävlingar, runt stadion var det knökat med hästvagnar. Här har man inte sådana där som vi har hemma som rymmer en eller två hästar, nej dom här rymmer säkert 6-8 hästar som står på tvären och åker. En del ser dessutom ut som dom är både husvagn och hästvagn på en gång.
Öknen verkar vara en populär plats för fängelser. Vi har åkt förbi ett antal och där får man inte plocka upp liftare, precis som om man ville?
Till slut så kom vi till vår camping som ligger precis bredvid ett av USAs största ammunitions lager. Hoppas ingen röker på fel ställe ;)
På kvällen provade dottern hur hon skulle se ut i ett par större solglasögon än dom nyinköpta Ray Ban och så här roligt tyckte hon att det var.
Torsdag 9 juli av Pappsen
Efter en slö morgon på en enkel men fräsch camping mitt ute öknen eller om det nu är prärien så började vi klättra uppåt Yosemites östra entré som ligger på 3000 meters höjd. Brant var det men våran V10 tuffade på utan problem även om det känns som att tankmätaren tar ett skutt för varje backe. När man kör på deras smala bergvägar där det ibland stupar brant utför straxt utanför sidomarkeringen så blir man lite fundersam. På kaffemuggarna varnar dom för att kaffet är varmt, men skyddsräcken är det väldigt ont om. Om det står att man ska köra sakta så är det inte för att man ska ramla av vägen utanför att man inte ska köra på en björn.
Väl uppe körde vi till första bästa camping men den var full även fast vi kom ganska tidigt på eftermiddagen. Så det var bara och vända och köra ur parken igen, men straxt utanför hittade vi en camping som inte var mycket mer än en parkeringsplats, lite björnlådor att förvara mat i och ett torrdass. Men den låg väldigt fint vid en sjö. Om det inte varit för det opraktiska att det inte gick att boka platsen för flera dagar had vi nog stannat kvar. Fast det gick att betala för flera dagar, vi förstod inte hur det hängde ihop. Hade vi haft husvagn hade det varit enkelt eftersom att den får stå kvar, men nu behöver vi alltid ta med oss hela huset om vi ska ut och åka.
Fredag & Lördag 10-11 juli av Pappsen
Upp i ottan och iväg till campingen i parken. Tjugo över sju stod det redan 7 personer före oss i kön till campingen som öppnade klockan 8, men vi fick en plats i alla fall. Tristare camping mitt i skogen, men amerikanerna gillar det då kan dom gå och samla ved till den obligatoriska läger elden, och visa sina krafter när dom knäcker stockar med stora stenar, istället för att använda såg. Idag stod det ridning och promenad på schemat, så iväg till ett stall där damerna bokade upp sig för en två timmars tur. På amerikanskt maner fick dom först läsa igenom och skriva under ett papper med allt elände som kan hända om man rider och att allt är deras fel om det händer något. Sedan skulle dom se en säkerhets film. Den berättade inte hur man bär sig åt för att rida säkert utan återigen så berättade den allt elände som kan hända. Styrkta av all information bar det iväg uppför berget på mulåsnor, som påstods vara mycket smartare än hästar. Även om ledaren hade en riktig häst.
Lillebror och jag tog en promenad under tiden och såg bl.a. en bergsbäver på nära håll. Det kändes klart att vi på kort tid förflyttat oss på hyfsat hög höjd och efter avslutad promenad och ridtur så somnade vi tvärt i bilen när vi väl parkerat den på campingen.
Lördagen blev vår första helt bilfria dag på tre veckor. Vi packade istället lite matsäck och begav oss ut i naturen upp längs en å. Det finns många leder att gå på, men man måste hålla sig på leden och får inte gå utanför stigen. Kan väl kanske motiveras av att jordtäcket är väldigt tunt och under ligger det sand. Så det stackars gräs som lyckats växa slits väldigt fort bort om man går på det. Vi hittade ett par härliga klippor straxt bredvid stigen om vi solade på och damerna badade i den iskalla ån. På kvällen visade våra kräftfärgade kroppar att man lurar sig lätt när det är svalt och skönt i luften fast solen lyser som i medelhavet.
Söndag 12 juli av Pappsen
Dags att lämna Yosemite för att åka lite söderut, men först åkte vi in i Yosemite valley som är själva centrum för parken. Dalen är skogstäckt och man ser inte mycket av de klassiska klätterklipporna Half Dome och El Capitain. Såg väldigt få klättrare, må hända är det för varmt så här års, men jag hade väntat mig lite mer Chamonix känsla i byn som mest var någon affär, visitos centre och Ansel Adams galleri. Vi fick i alla fal se dessa imponerande granit klippor där det här och var växer ett träd mitt på klippan. Hur det hittar någon jord att fästa rötterna i kan man fråga sig. Hur som helst väldigt kul att få se dessa klippor live, men vår eller höst är nog en bättre tid att komma dit när temperaturen är behagligare och turisterna färre.
Alla väntade på att komma till en camping med dusch efter tre dagar där det bara fanns toalett och kallvatten. Men vi kom efter att kontoret stängt och toaletterna var låsta för första gången på 20 campingar. Tur då att vi har en bil med hyfsad dusch speciellt när vi har vatten och avlopp inkopplat, då är det bara varmvatten som det finns i begränsade mängder.
Yellowston (3-5 juni)
Därefter kom vi till Yellowstone. Som att åka i Norrland! Träd, träd och träd så mycket skog har vi inte sett sen vi lämnade Sverige. Fast här finns fantastiska geisrar de flesta med vatten men även med lera. Här åker ALLA bil vart dom än ska. (Även till toan på campingarna eller till föreläsningen som är på campingen) Det gäller även i nationalparken. Vägarna är som en åtta. Vi åkte nedre delen ena dagen. såg Old Faithful en geiser som sprutar en ca 17 meter hög vattenstråle var 90:e minut. Här satt massor av folk och väntade och jublade när den sprutade. Bara det en upplevelse! Vi cyklade och vandrade runt i detta stora område med små och stora geisrar. Vackert och faschinerande. Stora delar av Yellowston ligger på en vulkankrater dvs jordskorpan är väldigt tunn här.
Nästa dag tog vi andra varvet av åttan. Här var Mud volcano. lukten nästan outhärdlig. Vi har sett bisonoxar, deras typ av hjortar (mule deer) rovfåglar och en liten glimt av en nallebjörn. Det är varning för björn och bison överallt. Bisonoxarna kommer man väldigt nära dom går på vägarna och ligger i dikena samt strövar på stora delar av de fr f a öppna fälten. Det har varit urkallt på nätterna här i Yellowston och myggigt på dagarna regnat en del. När vi åker vidare och ut ur Yellowston kommer den värsta hagelskuren vi upplevt. Hagel stora som amerikanska blåbär. Det var en hagelskur när vi körde in i parken för några dagar sedan också. Hi from mom!
Åter från skogen
Nu har vi lämnat vildmarken bakom oss för den här gången och återigen kommit till "bebygda" trakter. Så här är ett par sparade rapporter.
Fredag 3 juli:
Sitter som vanligt ensam vid frukostbordet medans de andra susar sött. Nu har vi i alla fall kommit till Yellowstone, nationalparkernas nationalpark! Visst finns det både affärer och ett antal bensinmackar, men den är faktiskt mindre bebyggd än vad jag hade trott. När valda delar av familjen gjorde en liknande resa i Canada för nästan trettio år sedan var vi i Banf och Jasper som också ligger i klippiga bergen. Men dom nationalparkerna hade varsin liten stad i mitten. Så jämfört med det är det faktiskt vildmark.
På vägen in stod någon slags hjort och betade vid vägkanten, vilket orsakade nästintill trafikkaos. Visst var den tjusig, såg ut som en ljusbrun ren med pampig krona. Men parkera mitt på vägen för att fotografera? Dessutom stod den kvar ett par timmar senare när några tog en kvällspromenad.
Nu fick vi bara plats på en camping med no-hokup, dvs inget el, vatten och avlopp att ansluta till bilen, vilket är det normala. Så jämförelsen är kanske lite haltande, men helt plötsligt är vi bland de största ekipagen. Majoriteten bor faktiskt i tält, trots att det smyger omkring björnar i området. Det är strikt förbjudet att lämna någon form av mat eller sådant som kan lukta mat utanför bilen. Gör man det kommer park Rangern och man får böta, det står det på skylltarna i alla fal.
Vädret är väl inte på sitt bästa humör med åsk och regnskogar och ganska kallt på natten, det var 10 grader i bilen när jag vaknade. Vår luftkonditionering behöver 110 volt för att köra och man får inte köra generatorn på nätterna, så vi antog att det var samma sak med värmen. Men när jag klev upp så provade jag i alla fall att slå över reglaget till "Heat" och vips började det spruta varmluft ur några ventiler som jag undrat vad dom var bra för. Jag är van vid att man måste tända gas värmaren manuellt och vrid på lite kranar, men här räcker det med en knapptryckning. Detsamma gäller förresten kylskåpet som slår om själv men gas och el, inget knapptryckande där heller när man stoppar i eller drar ut sladden.
Lördag 4 juli:
Yellowstone är som sagt i princip kratern på en gigantisk vulkan och nog märks det att det är tunn jordskorpa här. Lite här och där så ryker det och bubblar i skogen från varma källor. Den mest berömda heter Old Faithfull eftersom att den är hyffsat regelbunden i sina utbrott. Ungefär var 90 minut sprutar den ut vatten och ånga en 10 meter upp i luften. På praktiskt USA maner så finns det åskådarplatser i en ring runt om och vid informationen står det när nästa utbrott beräknas komma. Kändes lite som en idrottsarena med något tusental åskådare.
Bisonoxar finns det också i Yellowstone och dom bryr sig väldigt lite om människorna runt omkring. Men det finns varningsskyltar överallt om att man inte får gå fram till dom. Dom springer fort och väger ett ton, så man har inte mycket att sätta emot. Dom betar ofta i flock och ibland väldigt nära vägen. En tog till och med en promenad på vägen så att bilarna snällt fick vänta tills att han bestämde sig för att lätt och graciöst hoppa in i skogen.
Det är väldigt mycket skog här, hade förväntat mig mera fjällnatur. Skogen verkar brinna väldigt ofta för det är sällan man ser fullt uppväxt skog, den mesta är i något stadium av återväxt från en skogsbrand. En del nyligen andra för säkert 30 år sedan. Är det inte brand så går även de varma källorna hårt åt skogen. Vissa träd har valt att växa på fel ställe där det plötsligt bestämt sig för att komma fram en ny varm källa med svavel luktande vatten. Då dör träden bums och blir vackert vita. 
Vi han med lite 4th of July firande också i form av en parad med brandkår, ambulans, park rangers och annat löst folk utspökade i diverse röd-vit-blåa kreationer.
Stenansikten
Sista två dagarna har vi ägnat oss åt området kring Black Hills National Forrest där bl.a. Mount Rushmore National Memorial finns, de fyra presidenterna Washington, Jefferson, T Roosvelt och Lincoln finns uthuggna i klippan. Det var skuptören Gutzon Borglum bestämde sig för att där skulle han fixa till ett par statyer i kolosal format. Dom började 1927 och höll på i 14 år tills det blev slut på pengar pga USAs engagement i andra världskriget. Det gjorde att skulpturerna inte blev färdiga enligt den modell som Gutzon hade gjort i skala 1:12 som fungerade som mall när dom sprängde och högg bort sten för glatta livet. Dessutom dog Gutzon när han var i Chicago för att försöka få ihop mera pengar, så sonen såg till att ansiktena blev klara. Men han deklararerade sedan att nu är det klart, så Washington och Lincoln kommer inte får sina överkroppar som det var tänkt.
Black Hills är ett par skogsklädda berg mitt på prärien som utifrån antalet campingar i området verkar vara omåttligt populärt. Facinerande att naturen ändras så fort från grässlätt till berg med barrskog. Efter ett stycke prärie till så kom vi till ytterligare en liten bergskedja, Big Horn National Forrest, som sträcker sig 1000 - 1500 meter över prärien, 2500 m.ö.h.. Vägen ner från berget gick igenom en fantastisk brant dalgång, säkert i klass med Grand Canyon.
De senaste eftermiddagarna och kvällarna har det kommit åsk-skurar som, eftersom att vi är i USA, är mycket större än vad vi är vana vid. Det är inte bara husbilar och husvagnar som är större här; Kommer de på natten så lyer blixtarna upp hela himlen och kommer de på dan medans man kör gör man klokt i att stanna så att man inte hoppar av vägen.
Nu är vi nere på prärien igen men för troligen sista gången innan vi kommer till the Rockys på riktigt. Så det är sista gången vi kan spana efter bufflar.
Pappsen vid frukostbordet, medans de andra sover sött.
Beware Rattlesnakes!
Bland invånarna i parken så lär det finnas skallerormar, men inte där vi gick (åtminstone hoppas vi att det var så).
Nationalparkerna här är inte riktigt som i Sverige, där vi gärna tänker på Sarek, Abisko, Padjelanta och andra parker som kräver lite strapatser för att bara komma till. Här är det lätt att komma till, bara köra in med bilen och stanna på lämpliga rastplatser. Det kostar förvisso en liten slant men för $80 får man besöka alla parker under ett år, så det är överkommligt jämfört med vad alla andra turistfällor kostar.
Landskapet är som sagt var facinerande så dottern tog en lite yoga-paus ;)
På väg till campingen åkte vi igenom en rejäl åskskur med ordentliga kastvindar men sedan fick vi en skymt av klippan med president huvudena som vi ska titta närmare på idag.
Ha det önskar, Pappsen!
Soluppgång över prärien
Hittills har den bestått av majsfält, majsfält, majsfält, majsfält, majsfält, majsfält, majsfält och majsfält! Timme in och timme ut med majsfält så långt ögat når, vilket är långt eftersom att det var ganska platt. Ratten kändes ganska onödig eftersom att det var väääldigt rakt också. Fast ett tag blåste det så att bilen hotatde hoppa i diket, så då fick man styra dessto mer.
Plötsligt stod det en varningsskyllt om brant nerförsbacke mitt i plattlandet, då var det Missouri som kom ringlande, det är Missisippis största biflod. Så då blev det lite kuperat ett tag.
Där vi står nu är det fortfarande ganska platt men snart ska bergen dyka upp med Badlands och Black Hills national parker. Där finns även Mount Rushmore där de fyra stora presidenterna, Washington, JeffersonLincoln och Rosevelt finns uthuggna direkt i berget. Efter det blir det Yellowstone och kanske Grand Tretons nationalparker i Rocky Mountains. Campingarna på nationalparkerna är betydligt enklare så tillgången på internet kommer att vara dåligt så det kan dröja upp till en vecka innan vi hittar något nytt.
Vi har som sagt varit utan internet några dagar och det fattas lite sedan förra inlägget.
Efter Midsommar på Gammelgården så blev det en rundvandring på Swedish American Institute i Mineapolis. Det var skaparen av den svenska tidningen i Mineapolis som lät bygga ett magnifint hus med tanke på att det skulle vara ett centrum för svensk kultur. Där fanns främst lite utställningar om Sverige men också en del om hur de svenska invandrarna hade det runt förra sekelskiftet. Var fjärde svensk utvandrade till USA mellan typ 1880 och 1920!
Sedan blev det något väldigt amerikanskt: Mall of America! Ett gigantiskt köpcentrum stort som ungefär 10 (tio!) Kista plus ett halvt Gröna Lund inomhus, komplett med berg-och-dal bana med looping och allt. Som tur var (tycker jag i alla fall) så kom vi halv 6 och dom stängde 7. Men jag han shoppa lite T-shirt och shorts i alla fall.
På väg hit när vi tankade så pratade jag med killen brevid medan vi fyllde på våra 150 liter eller så. Han hade släktingar i Stockholm som heter Bergman och något mer svenskt namn som jag glömt, men själv hette han McCormick eftersom han också hade rötter i Irland. Alla dom här korta mötena med amerikanerna ger mig väldigt mycket, det gör att man kan skrapa lite på ytan i den amerikanska själen. Sedan är ju amerikaner just amerikaner och all trevlighet kanske mer är en vana än att dom verkligen bryr sig, men vad spelar det för roll. Det är kul ändå!
Pappsen vid frukost bordet!
