Hemma!
Eftersom vi är hemma nu behöver vi inte vara så hemliga med namnen längre. Kändes inte som en bra idé att annonsera på internet att huset skulle stå tomt i drygt 5 veckor.
Börjar med några bilder från sista dagen i San Francisco när Kerstin visade oss runt på sina favorit platser. Först strannade vi på Marine Mammal Center där man tar emot skadade vattenlevande däggdjur. Framför allt sjölejon som är väldigt nyfikna och därför råkar illa ut när dom undersöker skräp, fiskeredskap mm som vi människor sprider omkring sig.
Sedan tittade vi på Sequoiornas kusin Redwood som är smalare men högre. De absolut högsta finns längst norrut i Carlifonien, men dom här räckte till dom med.
I onsdags så lämnade vi tillbaka bilen efter 32 dagar och 4 726 miles, 7 604 km, utan problem. Den lilla skråma som vi åstadkom första dagen förblev oupptäckt men dom ville ha betalt för den tid vi ägnat åt att försöka få igång generatorn som inte orkat driva luftkonditioneringen de sista två veckorna. Men när vi ilsknade till så strök dom den posten, dessutom stod det faktiskt inte i vårat kontrakt att den skulle debiteras per timme. Vi hade faktiskt sädat bilen ingående, speciellt luftkonditioneringen.
Vi valde att vänta ganska länge på flygplatsen istället för att med massa krånglig logistik tas och fram och tillbaka till San Francisco för att besöka SFMOMA som planerat. Vi började bli mätta på upplevelser och det skulle försvunnit massor av dollar i shuttle hit och dit, så vi undersökte istället San Francisco International Airport i detalj istället, bl.a. genom att äta en sen amerikansk frukost.
På kvällen satte vi oss så till rätta för att sova medan vi flög tillbaka till New York.
Väl framme i New York upptäckte vi att en ryggsäck blev kvar i San Francisco. Killen vid incheckningen satte två taggar på Ullas ryggsäck och ingen på min. Så vi fick en "Sällskapsresan" flash-back. Det börjar tunna ut vid bandet och det kommer inga nya väskor, till slut stannar bandet och man inser att shit det fattas en. Först fattades det två men en var bara avplockad så den stod ensam i slutet av bandet.
När vi gick till disken för försvunnet bagage så blev det en stunds förvirring då Vivian (tjen som hjälpte) oss kunde se att ryggsäcken varit lastad på bandet, uppenbarligen scannar dom alla taggar lite nu och då. Men vi hävdade att den inte kommit. Hon följde med oss till vår väskhög och när vi vände på Ullas ryggsäck hittade vi ytterligare en tag, vilket alltså innebar att min ryggsäck fanns i San Francisco utan tag och naturligtvis utan namnlapp. Sedan följde typ en timme när Vivian skulle fylla i formuläret om förlorat baggage. Uppenbarligen ett uråldrig system där dom till slut var tre stycken som med förenade krafter lyckades få alla koder, punkter, mellanslag mm på rätt ställe för att systemet skulle acceptera anmälan. Som tur var ser ryggsäcken inte riktigt ut som alla andra väskor utan den sticker ut rejält, så jag har gott hopp om att den ska komma tillbaka, här är ser den ut (egentligen Ullas som bara är lite mindre)
Tiden det tog att fixa med bagaget gjorde att det uttänkte besöket på Guggenheim fick strykas men vi behövde ändå åka in till Manhattan för att ta oss från JFK till Newark. Den korta tid vi hade ägnades åt att leta bagage förvaring, vilket är svårt att hitta efter nine-eleven och naturligtvis lite shopping. Sedan var det bara att sätta sig på planet för ännu en natt och transport till Stockholm och en sista taxi resa hem.
Känns skönt att vara hemma men samtidigt trist att det är slut.
Tack för alla era kommentarer, det har ökat inspirationen för att hitta campingar med internet och att skriva istället för att slappa på kvällarna.