New York - San Francisco

Efter tre nätter i Yosemite utan Internet och dess för innan en camping utan Internet så har det blivit glest med bloggande på ett tag. Men ikväll har vi hittat en knagglig uppkoppling, så vi får se om vi lyckas ladda upp några bilder.

Tisdag 7 juli av Lille bror

Idag har varit ännu en transportdag mot vår slutdestination. Men vi hann även med att stanna i Salt lake city och titta oss omkring lite granna. Vi sov på någon öde camping som låg vid Bear Lake. Det var vi, ett par från californien och miljoner och åter miljoner med mygg. Morgonen gick segt som vanlig men till slut så packade vi ihop vårt pick å pack och kom iväg ungefär kl.10:00. Efter en sissådär 3-4 timmar så var vi framme i Salt Lake City, varma, trötta och hungriga. Hungern åtgärdade vi med första bästa restaurang som råkade ligga på andra sidan gatan "Last Samurai, Japaneese steakhouse and sushi bar".  Först så tog vi en liten promenad runt huset för att hitta ingången  :P.

Onsdag 8 juli av Pappsen

Efter en väldigt varm dag i Salt Lake city så bestämde vi oss att ge oss av tidigt för att ge oss i kast med den stora salt öknen. Vi hade berett oss på en lång och het dag genom öknen, men varje gång vi klev ur bilen var det ganska svalt och skönt, trots en i princip klarblå himmel.

Första stopp var på den del av saltöknen där man roar sig med att köra bil fortare än någon annanstans. Rekordet ligger runt 1000 km/h så svårigheten är väl att hålla sig på backen och inte börja flyga. Det var en smått surrealistisk känsla att stå på detta vita helt platta "hav" med bergen i bakgrunden.

Närmsta vägen hade gått via "The loneliest road in America" enligt en av våra böcker, men det kändes ett snäpp för ensamt ute i öknen, eller om det nu är prärie för det finns lite taggbuskar, någon form av grönt gräs och massa brunt gräs. Så vi körde stora vägen istället men det var ganska lugnt där också. Även om prärien i South Dakota var glesbefolkad så var det här ännu tommare på folk. Avfarterna på motorvägen slutade oftast i en liten grusväg rakt ut i ingenstans och jag höll noga koll på tankmätaren och avståndet till "Next Service". På slutet av dagen svängde vi i alla fall av vägen för att komma till dagens mål, en camping straxt intill baksidan av Yosemite. Då blev det ännu mera öde, knappt någon trafik och rasande vackert.

Helt plötsligt dyker Fallon upp som var en stor stad där man uppenbarligen laddade upp för Rodeo tävlingar, runt stadion var det knökat med hästvagnar. Här har man inte sådana där som vi har hemma som rymmer en eller två hästar, nej dom här rymmer säkert 6-8 hästar som står på tvären och åker. En del ser dessutom ut som dom är både husvagn och hästvagn på en gång.

Öknen verkar vara en populär plats för fängelser. Vi har åkt förbi ett antal och där får man inte plocka upp liftare, precis som om man ville?

Till slut så kom vi till vår camping som ligger precis bredvid ett av USAs största ammunitions lager. Hoppas ingen röker på fel ställe ;)

På kvällen provade dottern hur hon skulle se ut i ett par större solglasögon än dom nyinköpta Ray Ban och så här roligt tyckte hon att det var.

Torsdag 9 juli av Pappsen

Efter en slö morgon på en enkel men fräsch camping mitt ute öknen eller om det nu är prärien så började vi klättra uppåt Yosemites östra entré som ligger på 3000 meters höjd. Brant var det men våran V10 tuffade på utan problem även om det känns som att tankmätaren tar ett skutt för varje backe. När man kör på deras smala bergvägar där det ibland stupar brant utför straxt utanför sidomarkeringen så blir man lite fundersam. På kaffemuggarna varnar dom för att kaffet är varmt, men skyddsräcken är det väldigt ont om. Om det står att man ska köra sakta så är det inte för att man ska ramla av vägen utanför att man inte ska köra på en björn.

Väl uppe körde vi till första bästa camping men den var full även fast vi kom ganska tidigt på eftermiddagen. Så det var bara och vända och köra ur parken igen, men straxt utanför hittade vi en camping som inte var mycket mer än en parkeringsplats, lite björnlådor att förvara mat i och ett torrdass. Men den låg väldigt fint vid en sjö. Om det inte varit för det opraktiska att det inte gick att boka platsen för flera dagar had vi nog stannat kvar. Fast det gick att betala för flera dagar, vi förstod inte hur det hängde ihop. Hade vi haft husvagn hade det varit enkelt eftersom att den får stå kvar, men nu behöver vi alltid ta med oss hela huset om vi ska ut och åka.

Fredag & Lördag 10-11 juli av Pappsen

Upp i ottan och iväg till campingen i parken. Tjugo över sju stod det redan 7 personer före oss i kön till campingen som öppnade klockan 8, men vi fick en plats i alla fall. Tristare camping mitt i skogen, men amerikanerna gillar det då kan dom gå och samla ved till den obligatoriska läger elden, och visa sina krafter när dom knäcker stockar med stora stenar, istället för att använda såg. Idag stod det ridning och promenad på schemat, så iväg till ett stall där damerna bokade upp sig för en två timmars tur. På amerikanskt maner fick dom först läsa igenom och skriva under ett papper med allt elände som kan hända om man rider och att allt är deras fel om det händer något. Sedan skulle dom se en säkerhets film. Den berättade inte hur man bär sig åt för att rida säkert utan återigen så berättade den allt elände som kan hända. Styrkta av all information bar det iväg uppför berget på mulåsnor, som påstods vara mycket smartare än hästar. Även om ledaren hade en riktig häst.

Lillebror och jag tog en promenad under tiden och såg bl.a. en bergsbäver på nära håll. Det kändes klart att vi på kort tid förflyttat oss på hyfsat hög höjd och efter avslutad promenad och ridtur så somnade vi tvärt i bilen när vi väl parkerat den på campingen.

Lördagen blev vår första helt bilfria dag på tre veckor. Vi packade istället lite matsäck och begav oss ut i naturen upp längs en å. Det finns många leder att gå på, men man måste hålla sig på leden och får inte gå utanför stigen. Kan väl kanske motiveras av att jordtäcket är väldigt tunt och under ligger det sand. Så det stackars gräs som lyckats växa slits väldigt fort bort om man går på det. Vi hittade ett par härliga klippor straxt bredvid stigen om vi solade på och damerna badade i den iskalla ån. På kvällen visade våra kräftfärgade kroppar att man lurar sig lätt när det är svalt och skönt i luften fast solen lyser som i medelhavet.

Söndag 12 juli av Pappsen

Dags att lämna Yosemite för att åka lite söderut, men först åkte vi in i Yosemite valley som är själva centrum för parken. Dalen är skogstäckt och man ser inte mycket av de klassiska klätterklipporna Half Dome och El Capitain. Såg väldigt få klättrare, må hända är det för varmt så här års, men jag hade väntat mig lite mer Chamonix känsla i byn som mest var någon affär, visitos centre och Ansel Adams galleri. Vi fick i alla fal se dessa imponerande granit klippor där det här och var växer ett träd mitt på klippan. Hur det hittar någon jord att fästa rötterna i kan man fråga sig. Hur som helst väldigt kul att få se dessa klippor live, men vår eller höst är nog en bättre tid att komma dit när temperaturen är behagligare och turisterna färre.

Alla väntade på att komma till en camping med dusch efter tre dagar där det bara fanns toalett och kallvatten. Men vi kom efter att kontoret stängt och toaletterna var låsta för första gången på 20 campingar. Tur då att vi har en bil med hyfsad dusch speciellt när vi har vatten och avlopp inkopplat, då är det bara varmvatten som det finns i begränsade mängder.