Soluppgång över prärien
Hittills har den bestått av majsfält, majsfält, majsfält, majsfält, majsfält, majsfält, majsfält och majsfält! Timme in och timme ut med majsfält så långt ögat når, vilket är långt eftersom att det var ganska platt. Ratten kändes ganska onödig eftersom att det var väääldigt rakt också. Fast ett tag blåste det så att bilen hotatde hoppa i diket, så då fick man styra dessto mer.
Plötsligt stod det en varningsskyllt om brant nerförsbacke mitt i plattlandet, då var det Missouri som kom ringlande, det är Missisippis största biflod. Så då blev det lite kuperat ett tag.
Där vi står nu är det fortfarande ganska platt men snart ska bergen dyka upp med Badlands och Black Hills national parker. Där finns även Mount Rushmore där de fyra stora presidenterna, Washington, JeffersonLincoln och Rosevelt finns uthuggna direkt i berget. Efter det blir det Yellowstone och kanske Grand Tretons nationalparker i Rocky Mountains. Campingarna på nationalparkerna är betydligt enklare så tillgången på internet kommer att vara dåligt så det kan dröja upp till en vecka innan vi hittar något nytt.
Vi har som sagt varit utan internet några dagar och det fattas lite sedan förra inlägget.
Efter Midsommar på Gammelgården så blev det en rundvandring på Swedish American Institute i Mineapolis. Det var skaparen av den svenska tidningen i Mineapolis som lät bygga ett magnifint hus med tanke på att det skulle vara ett centrum för svensk kultur. Där fanns främst lite utställningar om Sverige men också en del om hur de svenska invandrarna hade det runt förra sekelskiftet. Var fjärde svensk utvandrade till USA mellan typ 1880 och 1920!
Sedan blev det något väldigt amerikanskt: Mall of America! Ett gigantiskt köpcentrum stort som ungefär 10 (tio!) Kista plus ett halvt Gröna Lund inomhus, komplett med berg-och-dal bana med looping och allt. Som tur var (tycker jag i alla fall) så kom vi halv 6 och dom stängde 7. Men jag han shoppa lite T-shirt och shorts i alla fall.
På väg hit när vi tankade så pratade jag med killen brevid medan vi fyllde på våra 150 liter eller så. Han hade släktingar i Stockholm som heter Bergman och något mer svenskt namn som jag glömt, men själv hette han McCormick eftersom han också hade rötter i Irland. Alla dom här korta mötena med amerikanerna ger mig väldigt mycket, det gör att man kan skrapa lite på ytan i den amerikanska själen. Sedan är ju amerikaner just amerikaner och all trevlighet kanske mer är en vana än att dom verkligen bryr sig, men vad spelar det för roll. Det är kul ändå!
Pappsen vid frukost bordet!